Verksamhetsberättelse för SKA, Svenska Kommittén för Assyrier

Verksamhetsberättelse för SKA, Svenska Kommittén för Assyrier

Verksamhetsåret 2004 - 2005

Inledning och sammanfattning

Verksamhetsåret har kännetecknats av både med- och motgång.

Som medgång kan nämnas ett ökat intresse för projektet ”10-kronan” och flera assyriska organisationers ökade utåtriktad aktivitet samt ett ökat samarbete inom och mellan olika assyriska organisationer. Ett samarbetet som SKA vid åtskilliga tillfällen påpekat borde öka och i vissa fall komma till stånd.

Den ökade aktiviteten bland assyriska organisationer har bland annat resulterat i en festival anordnad av kulturföreningen Betnaharin i Hallunda samt ett stort opinionsmöte på Sergels torg också i augusti. Anledningen till mötet var framförallt att väcka uppmärksamhet och opinion mot bombningarna av kyrkor och den ökade förföljelsen av kristna i Irak SKA deltog med ett välbesökt stånd vid festivalen och SKAs ordförande talade vid mötet på Sergels torg. Talet bifogas.

Som motgång kan nämnas meningslösa diskussioner med företrädare för olika assyriska organisationer och avdelningar vilka ytterst handlat om vem/vilka som har företräde att arbeta för det assyriska folket.

Den arbetsgrupp/förtroendegrupp, som fått olika assyriska organisationers förtroende att leda arbetet med projektet ”10-kronan” har upplösts. Projektet leds och administreras av SKA,s styrelse med stöd av Betnaharins kulturförening.

Allmänt

Svenska Kommittén för assyrier, SKA bildades 1994 och är en politiskt och religiöst obunden organisation, som har till syfte att sprida information och väcka opinion för assyriernas situation i framförallt hemländerna. SKA arbetar även för humanitärt bistånd till assyrierna i deras hemländer. SKAs 10 år som organisation kommer att firas under år 2005.

Vid årsskiftet 2004/2005 hade SKA 194 registrerade medlemmar varav 14 är medlemsorganisationer, däribland Assyriska Riksförbundet i Sverige, Babylon Kulturförening i Linköping och Assyriska Turabdin föreningen i Jönköping. Medlemsavgiften har varit 150 kronor för enskild medlem och 1000 kronor för organisationer.

Styrelsen

Styrelsen har haft ……………protokollförda sammanträden.

I styrelsen har ingått:

Margareta Viklund, Nacka Ordförande

Sedi Malkey, Rönninge 1:e vice ordförande

Dinkha Elia, Alby 2:3 vice ordförande

Jan Stenberg, Tumba Kassör

Ninos Maraha, Södertälje Sekreterare

Nils Oskar Nilsson, Tumba Ordinarie ledamot

Per Hildebrand Ersättare

Anna-Kajsa Nilsson, Stockholm Ersättare

Yilmaz Poli Ersättare

Sam Sundkvist Ersättare

Platsen som representant för Assyriska Riksförbundet har varit vakant

I valberedningen har ingått

Aziz Poli, William Adam och Athur Kerimo med Aziz Poli som sammankallande.

Som revisorer har

Hamurabi Barasmar och Romil Poli varit.

Medlemsavgift

Medlemsavgiften har varit 150 kronor för medlem och 1000 kronor för förening/organisation.

Årsmöte

Årsmöte hölls den 13 mars 2004 vid Bethnahrins Kulturförening i Botkyrka

Förhandlingarna leddes av Margareta Viklund, som också höll ett tal om betydelsen av att engagera sig.

Övriga aktiviteter

Som tidigare nämnts har samarbetet med assyriska organisationer och föreningar gällande projektet 10-kronan upphört. Den skrivelse som sändes ut till de assyriska organisationerna och föreningarna återges nedan i sin helhet.

Beträffande 10-kronan har Dinkha Elia löpande skickat välkomstbrev till nya bidragsgivare. Året avslutades med en jul- och nyårshälsning till samtliga bidragsgivare, där bland annat vikten av att fortsätta samla in pengar betonades.

Medlemsbrev har utgått till samtliga medlemmar vid två tillfällen, i anslutning till årsmötet, i februari 2004 och i juni 2004. Under augusti –september skickades skriften ”Enda sättet till framgång är samverkan” (Margareta Viklund) skickades ut till samtliga medlemsorganisationer i SKA.

Paltalk eller den fattiga nationens mediestation

Styrelsen har ofta diskuterat hur vi skulle kunna upparbeta bättre internationella kontakter för att sprida och fånga upp tankar, idéer och åsikter om sådant som gäller det assyriska folket.. Det enklaste och bästa sättet att skapa ett nätverk visade sig vara genom Internets Paltalk, där vem som helst i hela världen med hjälp av en dator som är kopplad till Internet kan mycket enkelt och utan särskilt hög kostnad installera Paltalks program. När programmet är installerat är det bara att leta reda på de många ”assyriska rum” som finns och besöka något av dem. För den som är intresserad av politik finns det gott om rum att välja mellan.

Dinkha Elia är den som sitter mest av oss på kvällar och nätter och samlar samt delar information mellan assyrier över hela världen.

Styrelsen har även utnyttjat Paltalk genom att ge information om SKAs arbete och projektet ”10 kronor till Assyrien”. Genom spridandet av denna information har flera personer anmält sig som stödjare till projektet”10-kronan”. De flesta är bosatta i Sverige men det finns också stödjare från andra länder.

Brev till assyriska organisationer/föreningar i Sverige

Svenska Kommittén för Assyrier, SKA, inbjöd assyriska organisationer/föreningar till ”stormöte” lördagen den 16 oktober 2004 i Betnaharins lokaler i Hallunda. Tyvärr var det inte många som hörsammat inbjudan.

Anledningen till mötet var i första hand att summera det gemensamma arbete som pågått och diskutera hur vi skall arbeta vidare tillsammans.

Som resultat av två tidigare ”stormöten” har en arbetsgrupp och senare en förtroendegrupp bildats för att försöka finna vägar för att hjälpa framförallt assyrierna i Irak. Arbetet kom att centreras till projektet ”10 kronor till Assyrien” och har pågått under cirka ett år.

Genom att samla så många organisationer/föreningar som möjligt till ett nytt ”stormöte” önskade SKAs styrelse få klarhet i om de assyriska organisationer/föreningar, som tidigare sagt sig stödja det gemensamma arbetet fortfarande kvarstår vid sitt ställningstagande. Samarbete och intresse har under det gångna året kunnat vara bättre.

Den inre splittringen och oförmågan till samarbete gör ett konstruktivt arbete för styrelsen omöjligt.

Mötet beslutade att SKA dels skall fortsätta sitt arbete för assyrierna och dels skall självständigt leda och driva projektet ”10 kronor till Assyrien” med stöd av Betnaharins kulturförening och Assyriens Befrielseparti, GFA. Orsaken till beslutet är den passivitet, bristande intresse och vilja som de olika organisationerna/föreningarna visat för samverkan.

Projektet ”10 kronor till Assyrien” har hitintills samlat in cirka 40 000 kronor, trots svagt intresse och engagemang från ledningarna inom den assyriska rörelsen och i vissa fall direkt motarbete. ”

Brev till FNs generalsekreterare Koffi Annan

Under verksamhetsåret har även bland annat ett brev skickats till generalsekreterare Koffi Annan. Brevet återges i sin helhet.

“Stockholm October 21^st 2004

United Nations Secretary-General

Mr. Kofi Annan

United Nations Secretariat

New York, NY 10017

USA

ChaldoAssyrians and other Christians in Iraq

The ChaldoAssyrians are a people without a country. For centuries they have been persecuted, victims of terrorism and nearly exterminated.

The Assyrians are the original inhabitants of the land now referred to as Iraq.

The majority of the Assyrian population converted to Christianity during the second century, giving the Assyrians a legitimate claim to being the first Christian nation in history. The Assyrians are a very old people and extremely proud of their history.

In the mid-1800s the Assyrian homeland fell into the hands of the Ottoman Empire. Between 1914 and 1918, two-thirds of all living Assyrians were murdered. The world chose to ignore this genocide.

Before and since the fall of Saddam Hussein, Assyrians have been the targets of numerous fatal attacks. In Shiite-dominated Southern Iraq, there have been many accounts of Assyrian businessmen being shot dead on the street for crimes such as running liquor stores or selling other goods prohibited by Islamic law.

In Northern Iraq, the United States Kurdish allies have also been paying attention to the Christian in their region. Assyrians in various villages scattered throughout Northern Iraq report that they have been illegally forced out of their own homes and off their land. They report being constantly pressured to convert to Islam in exchange for guarantees of their safety from the Kurds.

The Assyrians have been persecuted and massacred during centuries and are now spread all over the world. Approximately 80 000 of them live in Sweden.

The board of the Swedish Assyrian Committee, Svenska Kommittén för Assyrier, believe that the international community, and especially the Christian world, has a indisputable responsibility to protect the original inhabitants in Iraq. We fear that the attacks against five churches in Baghdad, the churches of Mar Yussef (St Joseph), Mar Yacoub (St Jacob), Mar Geries (St George), Mar Roum (St Roum) and Mar Tuma (St Thomas), illustrate the beginning of a new systematic persecution of Christians in the Middle East.

The terrorists behind these cowardly acts against churches aim at emptying Iraq from its native Christian population, the ChaldoAssyrians and other Christian minorities. This Jihadist aggression not only targets the endangered Christian community of Iraq, but the entire multiethnic reality of the country and its emerging democracy.

To ensure a continued presence of indigenous Christians in Iraq we strongly believe that time is of the essence. Thus we turn to you Mr. General Secretary. What can the United Nations do to protect the threatened and persecuted Christians in Iraq? We are eagerly awaiting an answer and hope it will come soon.

Yours sincerely,

Margareta Viklund

President of the Swedish Assyrian Committee”

Artiklar, uttalanden m.m.

Under verksamhetsåret har även skrivits en del artiklar och gjorts en del uttalanden. Skriften ”Enda sättet till framgång” som utarbetats under året är en samanställning av framförallt Margareta Viklunds arbete i Riksdagen under åren 1998 – 2002. Boken innehåller frågor, interpellationer, motioner, tal, debatter m.m.

SKAs arbete har som helhet kännetecknats av stor aktivitet även om verksamheten i början av perioden kanske var lite trevande och lam. Men allt eftersom tiden gått har entusism och arbetsvilja ökat vilket också visat sig i uppkomna resultat.

Margareta Viklunds tal på opinionsmöte vid Sergels torg den 9 augusti 2004

Shlomo!

Kära vänner!

Det är obegripligt att förstå att Sveriges regering, riksdag och många internationella institutioner världen över envist nekar att kalla svärdets år 1915 – 1919, för folkmord. Tillsammans med att cirka en miljon armenier dödades, mördades och/eller bortfördes också cirka 500 000 assyrier i Turkiet och Irak. Det finns hur mycket fakta och forskning som helst som bevisar detta.

De som är motståndare till ett erkännande av seyfo påstår att allt dödande av folk, även om det kan kännetecknas som ett folkmord, räknas inte som folkmord, därför att det utfördes innan resolutionen om vad som är folkmord antogs av FN år 1948. Med stor envishet framför de den åsikten. Med det resonemanget är man tydligen mer mördad om man blev det under och efter andra världskriget än före det kriget.

Under den konferens som Sveriges statsminister anordnade i januari i år, och som kallades Förebyggande av folkmord – hot och ansvar, hörde jag med egna öron företrädare för Turkiets regering säga att seyfo, morden på cirka en och en halv miljon kristna armenier och assyrier överhuvudtaget inte ägt rum, därför att det ägde rum före år 1948, då det ju inte fanns något folkmord. Hur kan man tillåtas att säga sådana saker, som är en direkt historieförfalskning?

I lördags firades martyrernas dag till minne av alla de assyrier som förlorat sina liv under framförallt seyfo. De förlorade sina liv därför att de var assyrier och kristna och inte hade och fortfarande inte har rätt till sitt ursprungsland. Det är bra och viktigt att hedra dem. Men jag vill påstå, som jag sagt många gånger tidigare, att seyfo, folkmordet, inte är slut ännu. De kristna i Mellanöstern utsätts fortfarande för en systematisk förföljelse och dödande. Samtidigt som nästan hela världen, inklusive den svenska regeringen, FN, EU, världens kyrkor är knäpp tysta och på så sätt kan tyckas ge sitt tysta samtycke till det som sker i Irak.

Att kyrkor och kristna nu sytematiskt attackeras i Bagdad och Mousul är på intet sätt oväntat utan följer den linje av förföljelse, terror och mord som kristna utsatts för under en lång följd av år i framförallt muslimska länder.

Självklart blev jag ganska förvånad när jag i Dagens Nyheter, någon dag efter bombattentaten mot kyrkor i Irak, kunde läsa att ”attackerna mot de kristna är en del i något irakiskt spel.” – ”I de olika taktiska spelen har de kristna alltid ingått i större allianser med icke-kristna grupper. Kristna har varit en resurs som man har betraktat som ofarlig – och därför har man kunnat använda dem politiskt.”

Jag kan inte förstå annat av det jag läste upp, än att de kristnas liv underförstått egentligen inte är så mycket att räkna med. De är inte så många och, tycks man tänka, lite spill får man ju räkna med i det politiska spelet. Det är en professor i Sverige i islaminologi, som gjort uttalandet. Orden förskräcker och visar enligt mitt sätt att se på bristande respekt för människovärdet och mänskliga rättigheter!

Det går inte längre att nedvärdera och/eller ignorera det assyriska folket. Västvärlden och kristenheten kan inte längre stå på åhörarläktaren och titta på det som händer folket assyrierna. Det är hög tid att agera!

Att överhuvudtaget diskutera att styrkor från muslimska länder skall ersätta de allierades styrkor för att upprätthålla ordningen i den situation som nu råder i Irak, är att utelämna de kristna minoriteterna, assyrier, kaldéer och andra kristna grupper, till förföljelse intill förintelse. Det visar återigen att man inget fattat och inget förstått!

De historiska folken assyrier och kaldéer måste erkännas som folk och garanteras mänskliga rättigheter. Ett sätt att skydda dem vore att upprätta en särskild zon där de under exempelvis FNs skydd kunde få leva i något som kanske kan kallas för trygghet.

Det är också hög tid att det assyriska folket erkänns som ett folk. Det hör till de mänskliga rättigheterna att bli och vara erkänd för den man är och inget annat. Assyrierna som folk måste erkännas.

I Sverige finns idag cirka 80 000 assyrier/syrianer/kaldéer som flytt från förföljelse i Mellanöstern och Turkiet. Assyrierna vet vad det vill säga att fängslas, fråntas egendom och andra mänskliga rättigheter på grund av religiös uppfattning. Det är hög tid att världen vaknar och ser vad det är som händer i Mellanöstern med de så kallade kristna minoriteterna. Och också förhindra det massmord som de kristna där fruktar så intensivt att många gör allt vad de kan för att fly från Irak idag. Enligt obekräftade uppgifter skall idag tusentals assyrier vara på flykt till andra länder. Så stor är ängslan och så tyder det erfarna och utsatta folket det som idag sker i Irak.

Sammanfattningsvis anser Svenska Kommittén för Assyrier, SKA att

- folkmordet, Seyfo, skall erkännas

- assyrierna skall erkännas som ett folk

- de kristna i Mellanöstern, assyrierna och andra kristna minoriteter, måste få skydd i en egen zon under FNs beskydd

- Västvärlden, FN, EU, Sverige och andra länder och Världens kyrkor måste gemensamt protestera och engagera sig i det som assyrierna och andra kristna minoriteter idag utsätts för i Irak. Det går inte att blunda längre.

Det gäller att handla snabbt. Det är nutiden och framtiden som ggäller. En framtid som också bygger på det förgångna om man skall kunna blicka framåt Och enda sättet till framgång är samverkan! I arbetet för framtiden är Du viktig! Oerhört viktig!

Margareta Viklunds tal på opinionsmöte vid Sergels torg den 6 februari 2005

mot valfusket i Irak

Det är framförallt två saker som gör mig mycket upprörd, när jag tänker på situationen i Irak. Den ena är att assyrierna förhindrades i sin rätt att få rösta.

Det var en stor händelse att alla i Irak, åtminstone på papperet, hade möjlighet att för en vecka sedan rösta. Men cirka 150 000 - 200 000 assyrier i t ex Norra Irak kunde inte rösta därför att valurnorna aldrig kom fram till vallokalerna. Valfunktionärerna kom inte heller dit. Ingen folkgrupp skall undanhållas rätten att rösta vid demokratiska val. Det enda rätta vore att erbjuda dem, som hindrades att rösta, ett omval under internationell ttillsyn.

När författningen för Iraks framtid skall utformas är det viktigt att alla befolkningsgrupper är representerade i Parlamentet. Även assyrierna från Norra Irak.

Det andra som upprör mig är den flathet och tystnad, som den svenska regeringen, ja hela det politiska etablissemanget, kyrkor, samfund och massmedia visar när det gäller att skildra situationen, terrorn, förföljelsen, dödandet av det assyriska folket i Irak och andra länder, framförallt nu i Mellanöstern. Det verkar som om man inte riktigt tror att det är sant, det som händer.

Journalisten Nuri Kinos artikel i Kyrkans Tidning förra veckan hoppas jag skall bli en väckarklocka för kristenheten i Sverige. Nuri har helt nyligen varit i Irak. Han ger i artikeln en otroligt omskakande och hemsk bild av det oerhörda mördandet av assyrier och de kristna assyriernas lidande. Trots att svenska myndigheter och kyrkan måste ha kunskap om detta fortsätter Sverige att tiga.

Om alla, åtminstone de som har den politiska makten och som säger sig stå för de demokratiska värdena, gjorde allvar av sina vackra ord om demokrati och mänskliga rättigheter, skulle hela Sverige vara i uppror idag. Men man bara tiger. Det är som om det som händer överhuvudtaget inte händer. Det tystas ner eller förvrängs.

Enligt min uppfattning ligger mycket av prestige och maktbegär bakom den situation som nu råder i Irak. Det handlar om ett maktbegär, som inte skyr några medel i form av trakasserier och dödande, där assyrierna, som så ofta tidigare, hamnar mitt emellan de stridande och kläms mellan olika grupper på grund av

bl a sin kristna tro. Det råder stor brist på mänskliga rättigheter och demokrati. Irak har en lång väg att gå.

Resolutionen om folkmord antogs av FN 1948. Det är bra. Men bland annat Turkiet säger att således kan inget folkmord ha ägt rum före år 1948. Det har ju inte funnits någon resolution om folkmord innan dess. Hur kan man påstå något sådant? Det är väl bättre att man erkänner sin skuld och försöker sona den istället för att försöka gå förbi den som om en inte fanns. Seyfo måste erkännas!! Folkmordet på cirka 1,5 miljoner kristna armenier och assyrier måste erkännas som folkmord.

Det är också hög tid att det assyriska folket erkänns som ett folk. Det hör till de mänskliga rättigheterna att bli och vara erkänd för den man är och det man gått igenom och upplevt.

Ett sätt att nu i vår tid hjälpa och skydda det historiska folket assyrier, syrianer och kaldéer vore att inrätta en särskild zon, ett särskilt område där de kan få leva i något som kanske kan kallas för trygghet.

I den resolution, som Folkmordskonferensen i januari 2004 enhälligt antog nämndes hur man skulle förebygga folkmord, nämligen genom att bl. a

- arbeta för demokrati och mänskliga rättigheter redan i förskolan/skolan

- skapa social och politisk struktur som inte utesluter och fördömer de andra som stödjer och uppskattar tolerans även på internationell nivå. Det innebär att särskilt etniska minoriteters och kvinnors rättigheter uppmärksammas. Religiösa och politiska ledare, frivilliga organisationer och ledare för barns och vuxnas utbildningar har här ett särskilt ansvar.

- media har ett stort ansvar för att föra ut budskapet om situationen för olika grupper och tecken på vad som kan leda till folkmord och etnisk rensning

- man får kunskap om de första tecknen på ett eventuellt folkmord

- man får kunskap om ideologin bakom terrorism. Det konstaterades att det finns ingen automatisk koppling mellan terrorism, folkmord eller andra etniska ideologier, särskild nation, etnisk eller religiös grupp.

- en särskild kommission skulle bildas underställd FNs säkerhetsråd. Med uppgift att finna de första tecknen på ett eventuellt folkmord, så att insatser kunde göras i tid.

En del av dessa punkter, kanske alla, vill jag skicka ner till den kommitté, som skall ta fram underlaget till Iraks nya författning.

Vad jag kan förstå betyder de här punkterna också att vi alla, som har rätt att yttra oss, har en skyldighet att ställa upp för folk, som utsätts för förföljelse ända in till döden. Vi måste därför bli mer observanta, mer kraftfulla i vårt agerande, bygga kontaktnät, där vår information kan föras vidare. Vi måste bli mer lyhörda orädda och engagerade. Det handlar om Dig och mig. Det handlar om kyrkor och politiska organisationer. Det handlar om regering och riksdag, politiska

partier och frivilliga organisationer. Det handlar om folklig opinion och resning. Det handlar inte minst om att regeringen tar sitt fulla ansvar för framförallt de kristna minoriteternas situation i dagens Irak. Ett ansvar som handlar om att påverka FN, USA och dess allierade att etnisk diskriminering inte får tillåtas. Och att alla assyrier oavsett var de lever och bor måste ha möjlighet och rätt att rösta vid allmänna val.

Det gäller att handla snabbt. Det är nutiden och framtiden som gäller. En framtid som också måste bygga på det förgångna om man skall kunna blicka framåt Och enda sättet till framgång är samverkan! I arbetet för framtiden är Du viktig!

Oerhört viktig! Det går inte att vänta på att andra skall göra det Du kan göra. Handla nu!

Några tankar från den avgående ordföranden

(Utdrag ur en artikel, som i sin helhet varit införd i kulturföreningen Betnaharins tidning)

Allra mest har tankarna under året fångats av den svåra situationen i Irak.

Den ohyggliga katastrofen i Asien kan ingen människa eller nation belastas för. Den är inte heller en protest från människor mot en omänsklig regim eller diktatur, även om det i Asien finns anledning att protesterar mot det. Det handlar om en katastrof, som tydligen, trots all vår kunskap och vetenskap inte kunde förutsägas eller varnas för. Men visst kan man så här i efterhand ha vissa synpunkter och funderingar på om inte ändå varningssignalerna kunde ha varit starkare och hjälpen snabbare.

När det gäller Irak är situationen inte framkallad av en naturkatastrof, även om den till viss del kan bero på en eller flera människors inte särskilt positiva natur. Enligt min uppfattning ligger mycket av prestige och maktbegär, som ju är mänskliga egenskaper, bakom den situation som nu råder i Irak. Det handlar om ett maktbegär, som inte skyr några medel i form av trakasserier och dödande, där assyrierna, som så ofta, hamnar mitt emellan de stridande och kläms mellan olika grupper på grund av bl a sin kristna tro.

Jag hoppas och önskar att det som nu har visat sig i Asienkatastrofens spår i form av medmänsklighet, värme, stöd och medkänsla även skall följa oss här hemma i Sverige. Så att vi på ett bättre sätt kan se vår syster och bror och deras barn mera som våra egna släktingar, vänner och barn oavsett vilket ursprungsland som är hemlandet. Asienkatastrofen har för många av oss svenskar blivit ett uppvaknande över hur liten världen egentligen är, och hur lika vi människor är oavsett nationalitet eller andra faktorer som skärmar oss människor från varandra.

För att gå tillbaka till det år som varit är det för mig obegripligt att Sveriges regering, riksdag och många internationella institutioner världen över fortsatt envist nekar att kalla svärdets år 1915 – 1919, för folkmord. Tillsammans med att cirka en miljon armenier dödades, mördades och/eller bortfördes också cirka 500 000 assyrier i Turkiet och Irak. Det finns hur mycket fakta och forskning som helst som bevisar det.

De som är motståndare till ett erkännande av seyfo påstår att allt dödande av folk, även om det kan kännetecknas som ett folkmord, räknas inte som folkmord, därför att det utfördes innan resolutionen om vad som är folkmord antogs av FN år 1948. Med stor envishet framför de den åsikten. Med det resonemanget är det lätt att syniskt påstå, att en människa tydligen är mer mördad om han/hon blev mördat under och efter andra världskriget än före det kriget.

Under den konferens som Sveriges statsminister anordnade i januari 2004, och som kallades Förebyggande av folkmord – hot och ansvar, Folkmordskonferensen, var jag observatör och hörde med egna öron företrädare för Turkiets regering säga att seyfo, morden på cirka en och en halv miljon kristna armenier och assyrier överhuvudtaget inte ägt rum, därför att det ägde rum före år 1948, då det ju inte fanns något folkmord. Hur kan man påstå något sådant? Men dessvärre, ingen, inte någon enda, som hade rätt att yttra sig, protesterade mot den osanningen? Jag anser att företrädaren för den turkiska regeringen gjorde sig skyldig till en direkt historieförfalskning.

Jag vill också påstå, vilket jag även envist hävdat många gånger tidigare, att seyfo, folkmordet, inte är slut ännu. De kristna i Mellanöstern utsätts fortfarande för systematiska förföljelser och dödande. Samtidigt är nästan hela världen, inklusive den svenska regeringen, FN, EU, världens kyrkor knäpp tysta om detta pågående folkmord. Jag anser att de genom sin intensiva tystnad ger sitt tysta samtycke till det som nu sker i exempelvis Irak.

Att kyrkor och kristna sytematiskt attackeras i Bagdad och Mousul är på intet sätt oväntat utan följer den linje av förföljelse, terror och mord som kristna utsatts för under en lång följd av år i framförallt muslimska länder.

Jag kan inte förstå annat av det jag citerat, än att de kristnas liv underförstått, inte är så mycket att räkna med. Lite spill får man ju räkna med i det politiska spelet. Det är en professor i Sverige i islaminologi, som gjort uttalandet. Orden förskräcker och visar enligt mitt sätt att se på bristande respekt för människovärde och mänskliga rättigheter!

Ett annat exempel på nonchalans och oförståelse är att överhuvudtaget ta upp till politisk diskussion, att styrkor från muslimska länder skall ersätta de allierades styrkor för att upprätthålla ordningen i den situation som nu råder i Irak. Det är i så fall att utelämna de kristna minoriteterna, assyrier, kaldéer och andra kristna grupper, till förföljelse intill förintelse. Det visar återigen att man inget fattat och inget förstått!

De historiska folken assyrier, syrianer och kaldéer måste erkännas som folk och garanteras mänskliga rättigheter. Ett sätt att skydda dem vore att inrätta en särskild zon där de under exempelvis FNs skydd kan få leva i något som kanske kan kallas för trygghet.

Det är hög tid att det assyriska folket erkänns som ett folk. Det hör till de mänskliga rättigheterna att bli och vara erkänd för den man är och inget annat. Assyrierna som folk måste erkännas.

Min uppfattning är att det assyriska folket är ett mycket duktigt och vänligt folk. Jag är tacksam för alla de vänner som jag har fått bland assyrierna och den möjlighet som jag har fått för att åtminstone något lite komma in i assyriskt tänkande och assyriskt sätt att se på världen. Den allmänna uppfattningen om den assyriska gruppen är, som jag uppfattar den, att assyrierna är ett mycket duktigt, strävsamt och ordentligt folk. Det är sällan som man hör att någon assyrier blivit anklagad för något brott.

Jag glömmer aldrig första gången jag inbjöds att hålla ett tal i anslutning till Martyrenas dag. Jag minns det tillfället som en mycket fin och stämningsfull stund. Eftersom jag inte kan det assyriska språket förstod jag inte vad de olika personerna sa. Men jag förstod på tonfall och musik att det var mycket tragiskt och sorgligt. Stämningen var mycket stark. När det var min tur att säga något var jag oerhört laddad och inspirerad av den kamp martyrerna utkämpat för ganska länge sedan. Jag kommer aldrig att glömma den stämningsfulla stunden.

Sedan har det blivit några fler Martyrernas dag. Det har gjort att jag alltmer har funderat över varför man egentligen firar dessa dagar med ett sådant stort engagemang. Det är ju otroligt känslosamma stunder.

Jag har också tänkt: Varför talar man så mycket om de äldre martyrerna och det som hände för länge sedan, även om det var fruktansvärt? Det finns ju martyrer bland det assyriska folket också idag. Enligt min uppfattning fortsätter seyfo/folkmordet ännu in i våra dagar. Men man talar lite om hur man skall kunna stoppa det och hjälpa martyrerna idag eller hur man skall förebygga så att seyfo/folkmordet inte upprepas i samma omfattning som tidigare. Och sedan undrar jag om man inte också skulle ägna sig lite mera åt att titta på vad framtiden kan erbjuda ifråga om möjligheter individuella och generella?

Det finns en klar linje mellan ett folks historia, det sätt på vilket de tänker och handlar i nuet och vilka möjligheter det/ folket och människorna vill ge livet i framtiden för sina barn och barnbarn.

Vid den inledningsvis nämnda Förintelsekonferensen nämndes inte ordet assyrier, fastän den handlade om folkmord och förintelse. Men varken assyrier, syrianer eller araméer nämndes.

Jag väntade mig att armeniernas företrädare premiärminister Andranik Margarian åtminstone skulle inkludera assyrierna i folkmordet 1918 i Turkiet då ca 1 miljon armenier och cirka 500 000 assyrier dödades och/eller försvann. Men assyrierna nämndes inte med ett ord. Jag vill inte göra assyrierna besvikna, men så var det.

I den resolution, som konferensen enhälligt antog nämndes bl a hur man skulle förebygga folkmord, nämligen genom bl. a att

- arbeta för demokrati och mänskliga rättigheter redan i förskolan/skolan

- media har ett stort ansvar för att föra ut budskapet om situationen för olika grupper och tecken på vad som kan leda till folkmord och etnisk rensning

- man får kunskap om de första tecknen på ett eventuellt folkmord

- en särskild kommission skulle bildas underställd FNs säkerhetsråd. Med uppgift att finna de första tecknen på ett eventuellt folkmord, så att insatser kunde göras i tid.

Ett sätt att sätta kraft bakom de orden är att regeringen tar sitt fulla ansvar för framförallt de kristna minoriteternas situation i dagens Irak. Ett ansvar som handlar om att påverka FN, USA och dess allierade att etnisk diskriminering inte får tillåtas. Och att alla assyrier oavsett var de lever och bor måste ha möjlighet och rätt att rösta vid parlamentsvalet.

Glädjande nog har vi i samband med Asienkatastrofen kunnat se en stor givarglädje bland det svenska folket, ja även bland andra länder och folk. Det är bra. Vi i Svenska Kommittén för Assyrier, SKA, har initierat, startat och nu med stöd av Betnaharins kulturförening övertagit ansvaret och drivandet av projektet ”10 kronor till Assyrien”. Målet är att i första hand varje assyrier i Sverige skall avvara minst 10 kronor varje månad för sämre lottade assyrier i sina hemländer. Insamlingen har ett fristående postgirokonto. Postgironumret är 28 31 66 – 7. Det 10-kronan nu främst riktar in sig på är assyrierna i Irak. Vi behöver Din hjälp med att sprida information om projektet ”10 kronor till Assyrien”!

Genom dessa rader har jag velat peka på att Svenska Kommittén för Assyrier, SKA, sammanfattningsvis anser att

- folkmordet, Seyfo, skall erkännas

- assyrierna skall erkännas som ett folk

- de kristna i Mellanöstern, assyrierna och andra kristna minoriteter, måste få skydd i en egen zon under FNs beskydd

- alla assyrier i första hand i Sverige skall engagera sig i projektet ”10 kronor till Assyrien”

Seminarium i Riksdagen

Den 16 februari arrangerade SKA i samarbete med olika assyrier ett mycket uppskattat och intressant seminarium i Skandiasalen i Riksdagen. Representanter från samtliga riksdagens politiska partier deltog i en paneldiskussion med journalisten Sigfrid Leijonhufvud som moderator. Övriga deltagare var: Carina Hägg (s), NilsOskar Nilsson (m), Cecilia Wikström (fp), Alf Svensson (kd), Kerstin Lundgren, (c), Alice Åström (v), Gustav Fridoln (mp). Özcan Kaldoyo och Said Yildiz presenterade några fakta om den aktuella situationen i Irak. Den amerikanske fotografen Asim Rafiqui visade några bilder och gav några intryck från en nyligen gjord resa i Irak

Diskussionen var livlig och engagerad.

Hallunda den 12 mars 2005

Margareta Viklund Sedi Malkey Dinkha Elia

Ordförande 1:e vice ordförande 2:e vice ordförande

Ninos Maraha Jan Stenberg NilsOskar Nilsson Sekreterare Kassör Ordinarie ledamot

Per Hildebrand Anna-Kajsa Nilsson Yilmaz Poli

Ersättare Ersättare Ersättare

Sam Sundkvist

Ersättare